Kärlek

…Så var man här igen… Skräckslagen inför något som kanske kanske kanske kan bli en relation. Så fort det är att närma sig någon man har lite attraktion till så börjar jag leta utvägar. Alltså, jag vill gärna ha närhet och värme från en annan människa, men har trauman. Och ingen ser det, för jag är i övrigt en högfungerande och (faktiskt) trevlig person. Hittar inte ut ur det här.

Hela situationen är så konstig, för det är dessutom en gammal bekant som jag plötsligt har börjat känna mig attraherad av. Någon som förut verkligen bara var en kompis. Så här står man nu mitt i känslornas hav och önskar att man hade nån att hålla i hand och fråga: ” Va fan ska jag göra?!

Och så har jag tyvärr jättesvårt att prata med nån om det. Konstigt nog. Jag är nämligen väldigt social. Också.

Ja verkligen, du är supertrevlig! <3

Åh, vad spännande det låter! Jag tror det kommer gå bra och att du kommer våga =) Det är svårt i det där läget, relaterar. Någon sa en gång att man kan liksom försöka förmedla till motparten vad man känner och tycker under tiden, t ex ifall det uppstår osäkerheter mm. Är ju inte alltid man kan göra det men jag skriver det iaf som ett litet tips. Att våga kommunicera med den här personen under tiden som ni nu närmar er varandra <3

Jag hejar på dig!

Tack snälla rara människa! 🙂 <3

Jag får visst lite panik emellanåt när det gäller relationer. Det är tydligen så jag jobbar på det! Nu har jag lugnat mig lite, och ja, du har helt rätt att det är så man bör göra. Jag har bara lite svårt att se det mitt i virvelstormen. Jag lär mycket av detta forum, mycket om hur jag själv fungerar. Jag har ju allt jag känt i text att läsa efteråt, och då blir det så väldigt tydligt för mig att ta in.

Jag får se hur det blir med kärleken ifråga. Det kanske inte alls blir något. Men tack så mycket för svar! <3 Jag hejar på dig också!!

Vägen till kärleken hur ?